Cornelias kamp mot Leukemi - ge ett bidrag du också.

Cornelia är Nils & Lovas syssling. Mitt kusinbarn. Hon är inte ens sju månader. Genom att skänka en slant hjälper du henne och andra barn och familjer i samma situation. För varenda unge.

Cornelias kamp mot Leukemi

Startad 120531 av Cornelias mamma & pappa

Därför startade jag insamlingen

Vår älskade Cornelia Charlie Linnéa, född 2011-11-05, fick diagnosen Akut Myeloisk Leukemi den 21 maj 2012. Personalen på Akademiska sjukhuset i Uppsala agerade supersnabbt och inom ett dygn hade de både opererat henne och satt igång Cytostatikabehandling (cellgift).
Första veckan har passerat och hennes tillstånd har gått från akut livshotande till tämligen stabilt.
Vi bestämde oss tidigt för att se detta som den otur det är och att vi måste leva på de små positiva glimtarna vi kan hitta i denna situation.

I samma stund vi gick från "cancer drabbar andra, inte oss" förändrades det mesta av vår syn på vår tillvaro och livet i stort.
Bara på den här korta tiden har vi fått erfara hur mycket Barncancerfonden gör för alla som direkt eller indirekt drabbas av barncancer.
Till exempel är det Barncancerfonden som förser föräldrar och anhöriga med kaffe och tillgång till mat till självkostnadspris på sjukhusen. I den situationen är sådant ovärderligt.
Det här ser vi som vårt sätt att ge tillbaka och förhoppningsvis underlätta för andra familjer i liknande situation.

Tack för ditt bidrag! /Cornelias mamma & pappa

Klicka HÄR.

En himla bra pryl från Babybjörn.

Alltså den där barnsitsen vi fick. Vilken grej.
Man fäster den på en vanlig stol, nästan vilken som helst. Den sitter superbra. Barnet sitter superbra. Så enkel idé egentligen, men så genomtänkt design.

Lova känner sig stor när hon får sitta på vanlig stol som oss, istället för på kortsidan i barnstol. Vi har fått en plats för Nils för han kommer snart sitta i barnstolen.

Med bra med plats för benen kommer hon ändå upp så att hon kan sitta ordentligt och äta.

Först tänkte jag att det kanske är en nackdel att hon inte riktigt kan klättra upp själv. Men nä, det är ingen nackdel. Det är rätt skönt. När hon sitter i sitsen så sitter hon väldigt stadigt också,
Den väger betydligt mindre än vad jag trodde, så när vi i framtiden ska gå på barnteater, vilket vi gör så ofta vi kan, så kommer jag ta med den här och sätta på teaterns stol så att hon ser bra.

Ni vet väl att jag kommer tävla ut en sådan här efter sommaren? Så alla ni som har bebisar, toddlare eller väldigt korta farmödrar - håll utkik!

En trevlig bloggträff.

Men så klart att jag glömmer kameran en sån där gång då jag verkligen verkligen vill ha den med. Irriterande ja. Men Alfva fotade så ni får helt enkelt kolla i hennes blogg.

Oj vad trevligt det var med Bloggträff Stockholm. Att få träffa personers vars liv man följer i bloggvärlden är superskoj! Himla trevliga mammor och söta barn.

Vi valde ju bort picknicken som var tänkt från början, helt enkelt för att svensk försommar är opålitlig och vädergudarna var emot oss. Men Cafe Glada Barn på söder ställde upp och fixade jättefint med kaffe och mackor till oss. Ett supermysigt café där vi valde att sitta i en del med soffor och med madrasser på golvet för bebisarna. Det finns även en cafédel  med stolar och bord och lekhörna för lite större barn.
Tack alla ni som kom idag!

Nästa träff blir någon gång efter sommaren och vi kommer troligtvis planera det till någon helg eftersom många som inte är föräldralediga vill vara med. Vi återkommer med mer info och håller just nu på att starta en Bloggträff Stockholmgrupp på Facebook.

På återseende.

Därför kommer vi aldrig låta Nils jobba som städare.

Vi var på återbesöket på hudkliniken idag. Och oj så nöjda de var, till min förvåning. För när i sätter ut kortisonet så kommer ju eksemen tillbaka och trots att vi smörjer med mjukgörande två gånger om dagen så är han lite torr. Men visst, han är ju mycket bättre än tidigare.

Hur som helst så har han nu fått diagnosen atopiskt eksem. Med kommentaren att han är extremt torr. Extremt. Jag har fått en bra förklaring på hudens uppbyggnad, fått veta att vi kommer få smörja honom med kortison kanske i månader och sedan till och från. Han kommer få smörjas upp till sex gånger om dagen med mjukgörande för att hålla huden bra.

För att kunna sköta om hans besvär och lära hur vi ska tänka så kommer vi få gå i eksemskola på hudkliniken. Och det enda egentliga hindret när han blir äldre är att han aldrig kommer kunna arbeta som städare. Alltså, inte för att vi har något emot det, utan för att hans hud skulle det.

Det började en natt i mars. Eller ja, han hade haft torr hud innan, men plötsligt såg han ut så här.

Pricktester gick inte att genomföra på grund av för dålig hud.

Ett tag var huden finare, men han gick ju inte upp i vikt. Han blev lång och tunn. Revbenen började synas.

Och utslagen, de kom och gick. Tillslut var huden som sandpapper.

Idag: Med viss torrhet och små områden av eksem. Inte riktigt lika tunn även om han är nyäten och tjockmätt på bilden.

Men egentligen är ju allt det här rätt banalt om man tänker på hur andra har det. Alla våra tankar till lilla C som är en riktig liten hjälte och kämpar för att bli frisk från en betydligt värre sjukdom. 

Till C: Kom ihåg att varje dag är början på något stort.

Lite intensivt kanske.

Lova var mer snorig än vanligt idag och hostade och grät gnälligt så jag lät henne vara hemma från dagis. Jag misstog mig. Hon har på en timme hunnit:

*Dra fram en stol och klättrat i köket.
*Rivit ut saker ur kökslådor.
*Burit in bakplåtspapper och spritspåsar i vardagsrummet och sen slitit upp förpackningarna.
*Kastat 2 avocado på golvet i vardagsrummet.
*Kastat 1 citron på samma golv (tror hon körde grönsaksboule faktiskt).
*Klättrat i köket när jag gjorde frukost till mig själv.
*Hämtat vattenglas och hällt och drällt.
*Hämtat miljoner saker på sitt rum och spridit runt dem överallt
*Klättrat i köket.
*Hoppat från armstödet på soffan miljoner gånger.
*Bytt kanal på tvn.
*Hällt ut Nils burk med miljoner nappar i babygymmet.
*Kommit gående med tvålpumpen...

Men där drog jag gränsen, för tvål vill jag inte ha överallt. Tvingade henne att kolla på tv. För jag hinner ju knappast leka med henne och plocka undan samtidigt och grönsaker på golvet känns så där.

Nu vill jag bara poängtera att det här är extremt, hon brukar inte vara så här galen. Men herregud, inte konstigt att det blir stökigt och det är svårt att hinna med.

Även om det är världens bästa test för nerverna så kan jag inte låta bli att skratta i smyg.

Uppd 25 min senare: Hon somnade. Två timmar tidigare än hon brukar. Så det kanske ändå var bra att hon inte gick till dagis.

Nu är det sommar nu är det sol....rosor.

Bloggassistenten fixade en lite somrig känsla här i bloggen, knappt utan att jag märkte det.

Jag bara måste visa vilka fina kläder jag hittade på Lindex härom dagen. Kortärmad body och tunna byxor. Älskar.

Det där med shopping alltså...

Fyra månader.

"De fyra första månaderna är värst. Sen kommer man in i rutiner och då blir det enklare". Så sa ganska många om det stundande livet som tvåbarnsförälder.

Om fyra första månaderna är värst så har vi kommit lindrigt undan. Den där tvåbarnschocken har inte riktigt dykt upp (än). Visst, det är mer att göra. Men att det skulle vara som att ha tio ungar håller jag inte med om. Visst skriker båda samtidigt ibland, men det är ju inget mer att göra än att vara lugn och lösa situationen. Och att hemmet inte är lika tipptopp städat varje sekund känns mer hälsosamt på något vis.
Alla turer kring Nils allergi/hudsjukdom/vaddetnuär har tagit lite psykisk energi och de första tre månaderna bestod mer av läkarbesök än att njuta av tiden. Det gjorde mig ledsen en tag. Lovas trots är påfrestande ibland, men den hade ju varit där även om inte Nils hade kommit till oss. Skillnaden är dock att med lite ökad trötthet är tålamodet något sämre och vi är långt ifrån pedagogiska alla gånger.

Syskonen då? Nils blir glad så fort han se Lova. Han triggar henne ibland, för om hon gör bus så skrattar han och hon flamsar ännu mer.
Lova, hon kramar och pussar på honom. Ingen annan får röra hennes Sils, och barnen på dagis får inte ens titta på honom om hon får bestämma. Vilket hon inte får. "MIN Sils", säger hon. Hon blir fortfarande svartsjuk, men mest när jag matar honom. Annars så är det som att hon glömt bort att hon någonsin varit ensambarn.

Allt flyter på bra och det känns som att Nils alltid har funnits hos oss. Och tvåbarnschocken, den tror jag kommer när barnen kan springa åt varsitt håll.

Lova 2 år och 3 månader.

Språket fortsätter att utvecklas i hög fart. Allt längre meningar och utlägg, böjda ord som inte helt sällan blir fel men hon försöker duktigt. Lillebror kallar hon fortfarande Sils fastän hon kan säga Nils.

Hon är en riktig djurvän. Vi har inga djur i vår direkta omgivning så jag vet inte riktigt vad det kommer ifrån. Hästar är favoriten och hon har varit helt överlycklig de två gånger hon har fått prova att rida. Hon är inte rädd för djur och tenderar ibland att gå fram till främmande hundar ute, vilket den här hundrädda mamman vägrar eftersom man inte vet vad det kan vara för monster. Och hon vill ha en katt (hahaha glöm det, lilla vän).

Monster, det pratar hon förresten mycket om.


När hon sjunger, vilket hon fortfarande gör ofta och inte minst i bakätet av bilen där hon gärna sitter och vrålar hittepåsånger om morfar och bajskorvar och annat så låtsas hon alltid ha en mikrofon framför sig. Imponerande hur snabbt de lär sig saker, för var har hon sett det tänker jag?

När ljuset kom så kom även sömnbehovet att minska, precis som för de flesta. Därför drog vi för ett tag sedan ner dagsvilan till en halvtimme och nu somnar hon mellan 19-20 på kvällen igen, istället för att vara vaken efter 21.

Den där tvåårstrotsen då. Det känns mycket mycket lugnare på den fronten. Visst finns den där, men konflikterna är färre. Kanske för att språket är bättre och frustrationen är mindre? Lova känns väldigt mycket mer harmonisk, glad och kärleksfull nu än vad hon varit på sistone. Hon delar ut långa varma kramar och vill pussas mycket. Och säger "sälska dig".

Vi har hittat ett smultronställe.

Fick tips av min pappa att besöka Akalla 4H-gård. Kollade in hemsidan och blev inte alls impad, men vi tänkte att Lova ju kan roas av att kolla på en get eller något. Men oj vilket ställe! Stort, fint och välskött. Med djur som man kommer nära, ponnyridning på söndagar, lekparker, minigolf, caféer och rätt stor plaskdamm för barn (om än väldigt torr just nu). Massor av möjligheter till att grilla, eller äta medhavd mat, vilket vi gjorde.
Dit kommer vi åka många gånger.

Det där objektivet vi köpte för en spottstyver igår. Rätt trevligt. 

"Hallonmössa" säger Lova när hon sätter hallonet på fingertoppen.

Doften av syrén. Vad ska man säga?
Doften. Av. Syrén. 

De här var ju så söta att jag höll på att ta med dem hem.

Kommande vecka bjuder som vanligt på massa äventyr. Återbesök på hudmottagningen med Nils, Bloggträff Stockholm, en sväng till Furuvik om vädret vill och så en nypremiär av Tigers film.

På onsdag är det Bloggträff Stockholm!

Ni har väl inte glömt att anmäla er va?

Nils 4 månader.

Nils Frank Knutte. Vilken stjärna.

Så länge han inte är hungrig eller trött så är han världens nöjdaste med ett konstant leende på läpparna.
Han äter så där extremt regelbundet som Lova gjorde. Fasta tider dagligen och så tankar vi honom innan vi går och sover. Då sover han till morgonen. Igår kväll hoppade han dock över sista måltiden och sov alltså nästan 12 timmar utan måltidsuppehåll. Vi kan ju på ett sätt hoppas att det är en trend, men samtidigt så kan han ju behöva maten.

För vikten har det ju varit si och så med och han har ju inte gått upp som han ska. Men vid sista kollen så hade det vänt och han har gått upp igen, men det har vi ju hört förr. Han väger 6915 g (dock med annan våg än vanligt) och är 66.5 cm lång.

Det börjar snart bli dags för smakportioner och jag tror att han är redo.

Hans hud har ju varit bättre sedan vi började med alla kortisonkrämer och Locobase med karbamid som mjukgörande. Vi har successivt trappat ner kortisonet, men när vi försökte sluta helt så kom prickarna tillbaka. Så nu har vi kört några dagar till och provar från och med idag att sluta med kortisonet igen. Återbesök till hud i nästa vecka tror jag det var.

Nils har börjat få allt större behov av stimulans (kan komma från hans rastlösa mor, ja). Så babyleksakerna har åkt fram igen och det börjar nog bli dags för gåstolen. För ligga platt på rygg är ingen höjdare. Därav har även sittdelen till vagnen åkt fram också, även om jag är lite kluven. Kanske mest för att jag vill att bebisen ska vara bebis i oändlighet.

Han försökte sätta sig upp hela tiden och gör nog hundra situps om dagen. Men han är helt runt under rumpan och kan inte alls sitta självständigt. Han rullar från rygg till mage och lyckas nästan alltid komma runt helt. Han står gärna i knät och gillar att "flyga". Han älskar att bli pussad och blåst på halsen och kinderna.





Jag tycker han är ganska olik Lova i utseendet. Det syns att de är syskon, absolut, men de är inte lika
som bär. Däremot är det som att ha samma bebis igen. Känner igen nästan allt från Lova, i sättet att vara. Men Nils, han är mer skrattig. För han har börjat skratta så att han tjuter och sådan var Lova väldigt väldigt sällan.

Jag älskar det där skrattet. Vackra barn.

Middag sprit och sirap.

Älgfärsbiffar, potatismos, messmörsås (så god så att vi dog lite), sparris och råröda lingon.
Mumsfillibabbelibubbelibo.

Jag har äntligen ÄNTLIGEN fått tummen ur och påbörjat slånbärslikören.
Dessutom blev det slånbär över så det ska även bli en slånbärssirap som tydligen ska vara extremt god.

En retrodag, helt enkelt.

Den där utlovade soliga dagen som gjord för en utflykt till Drottningholm, blev ju istället ganska molning och lite blåsig. Tills nu, när barnen sover och vi liksom är strandade. Men vår dag har varit bra ändå.

Vi började dagen på loppis. Fyndade. Bland annat en keps till Nils men den har inte fastnat på bild än.

Vi köpte en analog kamera. Inte för att vi vill fota med den, men objektivet passade förträffligt på vårt kamerahus.
 Rätt fint att få ett objektiv för nästan inga pengar alls.

Jag köpte sånt här skrot. Absolut inte för att hänga på väggen, men med lite upputsning så blir de fina bruksföremål med bra egenskaper. Och trevligare att betala några tior, än många hundringar.

Första försöket med objektivet: en solblekt torkad lavendelblomma.

Det är ju himla dumt att ha bortglömda saker på vinden.
Och det är himla tur att man kommer på det, för nu har vi massa schyssta retro Rörstrand-koppar.
Som vi alltid haft ju. Egentligen.

För övrigt har vi sorterat och lagt undan massor av saker som vi ska sälja på loppis i framtiden. Vi har tre flyttkartonger hittills, mestadels kläder. Men vi ska spara ett tag till, för barnen växer ju ur hela tiden.
(Till mamma och Johanna: Om ni har prylar som ni vill bli av med så kan ni ha det i åtanke.)

Vår bästa tid är nu.

Den där Nilsuppdateringen får ni vänta lite med. För jag är trött.

Det var varmt idag. Nästan för varmt i den där lekparken utan skugga. Fast vi hittade lite skugga under några träd och där slog vi läger, typ. Fyra ungar, två mammor, syskonvagnar och flyttlass. Mat och hallon, saft och vatten och lite sockerkaka. Sååpbubblor. Och en miljon våtservetter.
Det är såna här dagar som jag vill vara föräldraledig för alltid.

En fin Anthony

Världens ballaste Denise. Som en filmstjärna!

Inte konstigt att barnen är söta. Bra gener liksom.

Min tokfia.

Lova var i sitt esse när vi kom hem. Hittade henne slickandes på en påse med frysta kotletter. Hittade henne drickandes ur vår jättetunga kanna med vatten. Hittade henne badandes tvärflöjten i kannan. Hittade henne klättrandes i köket. Känns som att det enda jag gjorde var att springa efter henne och hindra henne att göra bus.

Nu sitter vi och funderar på vad vi ska hitta på imorgon. Någon typ av utflykt får det bli. Lennakatten i Uppsala? Parken Zoo i Eskilstuna? Furuvik i Gävle? Akalla 4H gård? Vikingaby i Upplands väsby?

Vad gör ni helgen? Ge oss förslag och inspiration.

Andra retweetar smicker om sig själva på Twitter.

Idag tipsar Vi föräldrar om min blogg. Det måste ni ju få veta liksom. Fint så!

Nåväl, idag ska vi hänga i parken hela dagen, tillsammans med Sofie och hennes barn. Igår gick vi dit och träffade av en slump härliga människor som jag inte hade träffat på länge.

Senare idag blir det en Nilsuppdatering, vikt och prickar och sånt. Och så kommer säkert bilder från dagen.

Happy friday, kära läsare.

Är amningsrum i gallerior bara för kvinnor?

När Nils var tre veckor gammal åkte vi och storhandlade. Lova fick vara med mormor och morfar, men Nils fick följa med eftersom han var så färsk. I slutet av storhandlingen blev han attackhungrig, så där oförberett som nyfödingar kan bli. Eftersom Nils redan då åt ersättning och jag bara delammade, så beslutade vi att Andreas skulle gå och ge honom mat, i det amnings/matnings/skötrum som finns i gallerian. Inga konstigheter för oss.
När han sitter där och flaskmatar Nils så kommer en kvinna och ska amma. Men hon blir så generad? besvärad? förfärad? över att det var en man där inne så hon ställde sig och ammade ståendes stirrandes in i väggen. För att inte Andreas skulle se.

Bilden är Googlad. Uppenbart, men ändå.

Jag undrar, i vårt jämställda genusmedvetna samhälle: är de där rummen bara för kvinnor? Är det fel av en man att gå in där och låta sitt barn få samma lugn och ro vid sin måltid som de som ammar (syftet var ju uppenbart inte att flukta på random boobs utan att faktiskt ge näring åt sin son).

Vad säger ni?

För att skitiga ungar är glada ungar.

Ja okej, med alla menade jag kanske inte alla. Angående tvåårignar som klär på sig själva alltså. Tur att det inte bara är mitt barn som inte klär på sig själv. Kanske är så att de andra barnen är undantagen. Vill dock bara poängtera att jag inte jämför för att "tävla".

Det här, kära läsare, är varken pojk- eller flickor.
Det här, det är barnskor.

Sen kan klädkedjorna sortera sina kläder i vilka kategorier de vill, eller böka med storlekar hur de vill.
Barn är barn. Barn är inte små vuxna eller sexiga. Barn. Är. Barn.

När jag jämför.

Jaja man ska inte jämföra. Men jag har inte kunnat undgå det faktum att i många bloggar jag läser (för jag läser många. för många. hinner knappt med) så är alla tvååringar skitduktiga på att klä på sig och av sig.  Barnen väljer kläder själva till och med.

Här hemma finns inget intresse av att välja. En gång har hon gjort det, för att jag tog upp henne i famnen och ställde mig vid garderoben och sa "välj".
En gång har hon sagt "nää inte den". Men sen brydde hon sig inte när jag klädde på henne plagget i alla fall.

Jag: Lova ta av dig skorna
Lova: Mamma jääälp.

Latunge. Så är det hela tiden. Hon kan. Men vill inte.

Fast jag som är allergisk mot missmatchade outfits får vara glad så länge det varar tror jag. För när hon väl kommer på att hon ska sköta det där själv så är det jag som får sitta på händerna och bita mig i tungan och allt sånt.

En fotomodell.

Imorgon kommer Andreas hem igen. Som vi har längtat. Och vet ni vad, jag kom överens om att han skulle köpa present till mig även den här gången. Tycker att det kan bli en tradition när han är ute och reser och leker viktig.

Nu tror nog alla att hon är pojke. Med klänning.

För ett tag sedan köpte jag ett par billiga tygskor på H&M till dottern, som hon skulle ha till klänning på ett dop. Tyckte det var ett par smidiga skor, som inte hade snörning. Det hade ju varit trevligt om den lilla damen började intressera sig för att klä på sig själv någon gång, men snörning känns lite elakt då. Hur som helst.
Väl hemma läser jag på kvittot att jag visst köpt ett par pojkskor. Pojkiga så det förslår, eller vad säger ni?

De skorna jag borde ha köpt till min dotter med snippa mellan benen var ett par med snörning. Det är alltså det som är skillnaden? Tjejer kan knyta skor när dom är två år?

Stackars barn, nu tror nog alla att hon är bög. Förfärligt.

Det gäller att ta vara på dagarna.

Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda. Livet kan ta oväntad vändning på nolltid, helt oförberett.
Idag kramar jag mina barn lite extra.

Vi haft en fin dag. Efter dagis var vi ute en stund. Efter middagen tog vi en promenad och drack kaffe med mormor i en lekpark.

Och så har jag gjort marmelad av rabarbern, för det röstade flest på i allehanda sociala medier. Med massor av vanilj. Valde mellan vanilj och kardemumma för båda funkar så bra med rabarber, men vaniljen vann den här gången.

Förutom extra kramar på barnen så säger mer än vanligt hur mycket jag älskar dem idag. Och imorgon.

Det kom ett bud...

Idag kom det en budkille och knackade på med en ganska stor kartong. Trevligt.

Jaså, vill ni veta innehållet också?
En sån här: 

Ja inte stolen då, utan själva barnsitsen. När barnen är för stora för barnstol, men för små för att sitta bra på vanlig stol så är BabyBjörns barnsits ett mellanting. Jag kommer skriva mer om den när vi har testat den lite.

Och vet ni vad! Jag kommer tävla ut en likadan till någon av er, kära läsare, efter sommaren. Bra va?

Stolt fru.

Det är jag det. För det här snygga mattan har min man designat.

 Synd bara för mig att den ligger på paf.com´s kontor och inte hemma hos oss.