I väntan på mat.

Vi har semester. Och det vet väl alla att semester + svensk = alkohol.

Lova beställde vatten alldeles själv. Tack och lov, hon känns aningens ung för annat.
Sen beställde vi oxfile till henne. Annat vore ju illa.

Semesterplaner.

Lova: Handent mamma.
Jag: ?
Lova: Handent. Åka handent med momo och moffa. Vara ute.
Jag: Landet? vill du åka till landet?
Lova: JAAA.

Vi hade funderat på att åka till Dalarna eller nåt i sommar. Bara hyra nån stuga i en vecka och bara vara.
Men när Lova sa så där så slog det mig: Varför? Vi har världens bästa sommarställe. Vi har två till och med. Och det kostar ingenting för oss att vara där.
Så jag kom överens om att vi ska hänga som fan på landet i sommar. Vi ska ro ut på sjön, vi ska sitta på vår lilla brygga och Lova ska få springa runt i skog och mark.

Jag och Andreas ska ju faktiskt på snabbvisit till vårt kära Skåne. Två dagar, en hotellnatt och förhoppningsvis träffa en himla massa goa vänner. Utan barn. Det ni!

Vi var ju på landet härom sistens och självklart fotades det.

 

Motsatser är roliga just nu så vi tittade på stoooor och liiiten.

Jag är gravid igen, i ca 8:e månaden. Tydligen.
Man måste ju älska såna bilder på sig själv.

Ibland måste man ha med lite spenat i bloggen också.

Bättre sent än aldrig.

Det här med att vi började packa ungefär NU inför vår Norrlandstripp som börjar imorgon.. Vi pratar inte om det va?

Lova har vi åkt på flera långresor i bil och det har aldrig varit något problem. Men den här gången åker vi med två små, vilket skulle kunna innebära dubbelt så många stopp, dubbelt så mycket skrik och dubbelt så mycket rastlöshet (fast dubblar vi det med hur Lova varit förut så är det inga problem alls). Hur som helst stannar vi en natt på hotell i Sundsvall innan vi åker upp till Umeå.

Så, kära läsare... vad får vi inte glömma att packa?

BebisLova.

Idag är Lova en bebis. Hon har testat att ligga i Nils spjälsäng. I hans babysitter. I ett babygym. Och som på bilden, i hans liggkorg till syskonvagnen. 

  

Lova-Bebis. När hon var bebis. 3.5 månader gammal

Lova har även klätt ut sig idag. Som en filmstjärna i pyjamas. 

Kan man tänka tankar vars ord man inte kan?

Mm det är ju en sån där klassisk filosofisk fråga. Med ökat vokabulär ökar alltså förmågan att tänka. Och om ordförrådet plötsligt innefattar ord som monster och skuggor så är det kanske inte helt konstigt att barnet tänker på det.

Så ikväll har vi en liten tjej som är rädd för en skugga som hon såg i sitt rum och blev hysterisk. Och så är hon rädd för monster. Stackars stackars.

Det finns inga monster, älskade barn.

Man kan alltid ringa och skälla lite på parkeingsbolagen.

Idag ringde jag ett samtal som jag länge dragit mig för att ringa. Till kommunen. Till hon som handlägger förskoleplatserna. Vi vet sedan länge hur stort tryck det är på dagisplatser där Lova går och vi är även mycket väl medvetna om reglerna. Andreas har ju som bekant bytt jobb nyligen vilket innebär kontorstider. Ett kanonjobb och kanontider. Förutom den lilla detaljen att det innebär att Lova måste byta förskola. Och ni vet hur nöjda vi är med hennes va? Ibland är det fler personal än barn när jag hämtar henne, behöver jag säga mer?
Därför bölade jag en skvätt, hormonell som jag är. Lite senare tog jag ut frustrationen på Mobilpark*.

Men inget ont som inte har något gott med sig, eller hur? Så nu måste jag bara komma på vad fan som är bra med det här.

*När jag stod vid övergångsstället vid Lovas dagis, där det är 30 sträcka pga flera förskolor samt skola, kom en bil från mobilpark i hög hastighet. Han såg inte ens att jag stod vid övergångsstället med syskonvagn utan bara susade förbi. Krockad var bilen också. Så jag ringde en telefonist på mobilpark och sa ett par väl valda ord. Mest bara för att få avreagera mig. Like a tant.

Klart nattis ska vara lika självklart som dagis.

Såg ni aktuellt ikväll och inslaget om nattis? Det var ett reportage om Lyans förskola där vi har vår dotter. Min bror intervjuades (och mina söta brorsdöttrar var med).

Hanne Kjöller som är ledarskribent på på DN debatterade detta i aktuellt. Hon menar att det är en lyx med nattis och att föräldrar får offra sig lite och byta till dagtjänst. Men hur många dagtjänster finns det exempelvis i vården kontra hur många småbarnsföräldrar som idag jobbar skift? Det Kjöller tycks tro är att alla som har sina barn på nattis bara jobbar natt, men så är inte fallet. Vi jobbar dagar, tidiga morgnar och sena kvällar. Vi jobbar helger. Istället för att hämta barnen kl 22 när de somnat får de sova kvar. Istället för att  väcka barnen klockan 04 får de sova över. Allt för barnen. Självklart jobbar en del föräldrar nätter och det är inget konstigt med det. För att inte tala om ensamstående.

Om alla vi som jobbar skift inom vården skulle byta till tjänster med kontorstider så undrar jag innerligt vilka som ska ta hand om de sjuka utanför kontorstid. Samhället är idag uppbyggt med att fungera dygnet runt, butiker är öppna och annan service är tillgänglig. Det innebär alltså att väldigt många av oss jobbar på andra tider än vad Kjöller troligtvis gör (dvs kontorstider, förutom gästspelet i aktuellt ikväll). Borde det inte då vara en självklarhet att barnomsorgen följer med i utvecklingen?

Kjöller argumenterar något om astronauter och huruvida deras barn skulle vara på dagis i tre månader i sträck. Men kom igen, vad är det för icke-argument? Jag tror nog att vår enda Fuglesang har råd med barnflicka. Han representerar väl knappast den stora massan?

För övrigt undrar jag varför alla dessa ledarskribenter hela tiden ska få ta så mycket plats i tv. De har sina tidningar och de kan hålla sig där, så kan vettigare representanter som vet vad det verkligen handlar om, få föra diskussionen.

Kjöller i DN
Detta inlägg är mailat till Kjöller.

En vanlig kväll hos oss.

Jättebebis.

Pärlpyssel.

Det blev ett armband till pappa.

Lova 2 år och 1 månad.

Jag kommer nog inte skriva uppdateringar om henne lika ofta nu eftersom det inte händer lika mycket på så kort tid.

Lova har börjat spruta ur sig ord. Skulle nog vilja påstå att hon på riktigt pratar nu. Det blir allt renare, även om det fortfarande finns en del hittepåord. Ägg och sked heter exempelvis Kin. Kyckling heter Syykkeeel. Men hon har börjat byta ut tidigare låtsasord mot riktiga. Exempelvis har hon förut gjort brumljud åt allt med fyra hjul men nu säger hon bil och så.
Vi får nog börja bli försiktiga med vad vi säger för från att mest ha iakttagit har hon nu börjat ta efter det vi säger. Som i morse.

Jag: Men Nils, du låter ju som en liten gris.
Lova: Mamma lägga grisen där (pekandes på liggkorgen).

Haha, kärt barn har många namn, men gris kanske inte ska vara ett av dem. Dock bara älskar jag att hon säger Sils eller Silsen till Nils. Snuttefluffgulligt.

Annars är hon ett yrväder av känslor och den ena dagen är inte den andra lik. Med henne vet man nu för tiden aldrig hur det slutar. Charmigt ibland. Påfrestande ibland. Men min absoluta favoritsida av Lova är när hon är teaterapa. Då är hon så rolig att man dör av skratt.

Lova lagar korv och mos. Eller glass. Alltid.

Nils 2 månader. Besiktning. (uppdaterad)

Det var inte förrän jag stod och berättade för BVC-sköterskan om allt som hänt de senaste veckorna med barnens sjukor och så, som jag insåg att det kanske har varit lite mycket på sistone. Hon påpekade det också , att det varit tuffa veckor. Samtidigt skrek båda barnen i vagnen, precis som de gjort hela dagen.

Dags för tvåmånaderskontroll alltså. Nils är nu 61.5 centimeter lång och väger 5610 gram. Mycket, kan tyckas men han går ner på viktkurvan. Inte så konstigt med tanke på att han varit sjuk och allergisk, men läkaren såg helst att vi tar extra kontroller fram över. För säkerhets skull.
Annars så gjorde han allt så bra så bra. Han jollrade och log när han blev undersökt (typ enda gången idag) och han lyfte sitt allra bästa på huvudet när han låg på magen. Hur som helst så fick han godkänt.

För övrigt så är Nils en ganska nöjd kille. Han gillar att sitta i en babysitter, framför allt Babybjörnen. Babygymen är ingen höjdare och där ligger han bara korta stunder. Bärsjalen funkar ibland, men inte så länge, tror han blir för varm, men babybjörnbärselen accepterar han bättre. Bäst är att åka vagn eller bil, då sover han gott.
Han börjar få allt mer regelbundna vaken-och sovstunder, men det är svårt att få in rutiner när vissa dagar innebär hämtningar och lämningar på dagis och andra dagar gör vi helt andra saker. Men vem bryr sig.
Han ammar fortfarande och äter nu mjölkfri ersättning a la althera. Vi gör 120 ml varje gång men oftast äter han runt 90. Han äter inte alls så där regelbundet som Lova (man kunde ställa klockan efter henne), men det beror nog på att han varit sjuk och så. Då äter barnen mindre mängder och oftare, så det brukar bli 6 matningar per dygn tror jag, varav en gång på natten.
Och nappen, den är det lite si och så med. Den är långt ifrån favorit eller nödvändig, men ibland är den go.

I morse blev han kär i vår ugnslucka.

Så kommer maken hem med det här.

Ganska söt men helt okej. 

Och härmed kan jag leva mjölkfritt för alltid, typ.

Livselixir.

Vet ni vad som innehåller mjölk? 

Choklad.

Jag bara säger.

Dessutom får jag inte äta nötter nu.
Men det brukar ju ändå mest finnas i choklad.
Som i nutellafrostingen på bilden.

En finare Nils.

Även om det känns trist att behöva ge en tvåmånadersbebis medicin och smörja med tre olika krämer så känns det bra när man ser resultatet.

I söndags.

Idag.

Han har lite utslag kvar på halsen och lite rodnad kvar i ansiktet. Den översta bilden togs på natten och den andra i dagsljus, men det är nog ändå rätt tydligt hur stor skillnaden är.

Den här killen kom till oss för exakt två månader sen idag. Mer om det senare.

Lilla Lovan.

Lova.
Hon som väljer vindruvor när hon sitter med en liten buffé av kakor och bakverk framför sig.
Hon som säger blä åt glassen jag försöker smöra med och istället äter en ask hallon.
Hon som bara vill äta tomat till middag. Alla dagar.
Hon som ratar våfflan med sylt och grädde, men tackar snällt när hon får kokt ägg och macka istället.

Lova. Hon som ikväll har gått runt med medicinsprutan och gråtit för att kåvepeninkuren är slut*. "Sin mamma. Lova siin". Buhu.

Knäppunge. Någon felkoppling måste ju ha hänt.

Men fin är hon.

*Kåvepeninkuren är inte alls slut. Det är egentligen två dagar kvar. Men då aptiten är lika dålig som hennes mage och hon har fått rejäla hudbesvär under blöjområdet pga detta, så får helt enkelt streptokockerna vara döda nu.

Klicketiklickklick.

Ett par marinblå. Snart på ett utlämningsställe nära mig.

Har ni förresten sett den nya conversemodellen för barn?

Converse all star easy slip.

Bra skit.

Snygg färg också.

Fortsättningen på Nils allergi.

Åh det är så himla kul när ni delar med er av era tankar och funderingar. Angående det jag skrev i förra inlägget om att vara personlig eller privat tyckte jag var riktigt intressant. Ibland får jag känslan av att vi lättare skriver om våra barn i bloggar, men är försiktiga med vad vi skriver om våra män. Är det så och i så fall varför?

Nils fick en akuttid idag, till samma tant farbror doktor som är gubbe. Han hade en läkarkandidat med sig så han var tvungen att uppföra sig lite extra väl. Jag visade bilden från i söndags som jag även lagt upp här i bloggen. Och det blev plötsligt lite mer fart. Om ett par månader ska vi göra en betydligt större allergiutredning, kolla upp bland annat komjölk, soya, ägg och nötter. Nils fick nu utskrivet både miniderm och mildison och även tavegyl mot klåda. Istället för att provocera med mjölk på egen hand vid 10 månaders ålder ska vi istället vänta till han fyllt ett och då provocera under större kontroll.
Det känns himla bra, även om jag kan tycka att vi borde fått exakt samma svar redan i torsdags.

Igår bestämde jag mig i alla fall för att "stå ut" med att äta mjölkfritt. Det är faktiskt svårare än man kan tro och jag får ställa om min (och vår) livsstil en del. Exempelvis är det inte lika lätt att käka ute eller bli bortbjudna helt plötsligt. Noggrannare planering kommer behövas. Sen om jag kommer göra detta i tre dagar eller resten av året, det har jag ingen aning om. Men amningen kändes viktigare.

Även om gårdagen inte var den bästa så är det en ny dag idag. Och ny dag, nya tag. Det vet ju alla.

Han är så söt när han sover.

Dagens känsla: Ibland behöver allt komma ut för att sorteras upp.

Idag var dagen då inget blev som det var tänkt.

Självaste våffeldagen blev pannkaka skulle man kunna säga.

En efterlängtad fika fick ställa in på grund av det som står i föregående inlägg, inget blev gjort här hemma, vi hamnade på landet där vi kunde vila lite och lämna över barnen till mormor och morfar. Mina halvfärdiga cupcakes som var tänkta till idag blev stoppade i frysen i väntan på bättre tider. Och dagen avslutades känslomässigt och med en insikt om att jag glömt bort att prata om väldigt många saker och istället funderat i ensamhet.

Men jag har gränser för vad jag skriver i min blogg. Jag vill skriva personligt, men inte privat.

Hur tänker ni kring det? Skriver ni allt?

Precis som resten av Sverige. Trots att jag föredrar att ha Chevré och fikonmarmelad på så fick det idag bli blåbärssylt och grädde. Vi åt dem till frukost. Ja vi vuxna, för ungen ville inte ha våffla och skrek efter macka. När hon fick en macka och kokt ägg istället sa hon snällt "tack mamma". Knasiga unge.
Förresten står dubbelvåffeljärn på önskelistan.

Dagens känsla: När inget av alternativen är bra. Hur man än vänder sig om så har man alltid arslet bak.

Det där med att en bild säger mer än tusen ord...

Och då ser det ändå ganska milt ut på bilden. Och benen och armarna syns knappt. 

Liten har fått en allergisk reaktion.

Det sista jag gjorde igår kväll var att smörja bebisen med miniderm, som vi blivit rekommenderade. Och som vi gjort i några veckor. Nu mitt i natten upptäckte andreas att han har en allergisk reaktion från topp till tå. Lite hade redan börjat innan jag smörjde. Nu sitter jag och funderar på om det var för att jag ätit nötter. Eller för att jag ammat lite och ätit mjölk (fast han får betydligt mindre mjölkprotein sedan i torsdags så reaktionen borde inte bli så (?).
Tänkte trösta honom med amning, men vågade inte ifall det är jag som är orsaken. Så nu har jag eventuellt slutat amma.

För övrigt hittade jag en av våra barnvagar liggandes utanför vår dörr och syskonvagnen hade blåst bort och stod mitt på loftgången.

Imorgon ska ni få se bild på den här allergiska lillskrutten som just nu sover oroligt i mitt knä. Stackars.

Kalas, biverkning och såpbubblor.

Vi skulle på barnkalas idag för Denise fyller två. Men Lova har haft otrevliga biverkningar av Kåvepeninet (ni får gissa vilken typ av biverkning själva, men blöjor har gått åt). Hon har därför varit lite hängig och på dåligt humör så vi tog en promenad och lämnade presenten bara. Gulle-Sofie gav oss cupcakes att ta med oss hem. Och så fick Lova en liten påse med en minipruttkudde, liten flaska såpbubblor, litet paket russin och en kalastuta. Superbra ju, att det inte var en massa godis!
Såpbubblorna blev självklart genast populära.

Dagen har varit ovanligt lugn annars och förmiddagen spenderades i soffan med Åsa som varit på besök. Det är väldigt sällan som vi bara tar det lugnt så det var riktigt skönt. Men å andra sidan känner man lätt hur trött man faktiskt är, när man inte gör något...

Lika som bär?

Ni undrar om barnen är lika. Avgör själva.

 Lova till vänster, Nils till höger. Båda runt 8 veckor gamla. Synd bara att Lova har nappen.

Jag har för mig att Lova var 6 veckor på bilden. Nils var 3.5 veckor där.

Mitt minne av Lova var att hon var mycket starkare och mer medveten snabbare. Hon höll huvudet stadigare. Men man glömmer fort så det är svårt att säga.

Om senaste längmätningen på Nils stämmer så är han 2 centimeter längre än Lova var vid samma ålder. De ska ju ha samma startlängd, men jag tror faktiskt Nils var längre än 53 centimeter vid ankomst. Han väger ungefär ett halvt kilo mer hela tiden.

De har väldigt lika färger. Inte så konstigt kanske då både jag och Andreas är blåögda och går åt det rödlätta hållet. Jag tycker dock att Nils är mer lik Andreas, till skillnad mot Lova som är min lilla klon.

Man kan ju konstatera att Lova hade mer hår, om inte annat.

Varje vår samma fail.

Ni minns kanske att jag härom dagen skrev att det kändes som att jag var på väg att bli sjuk?
Det tror jag varje vår. I år kanske inte så konstigt med tanke på Lovas streppar.
Och varje år slår det mig lika plötsligt, att halsontet, snuvan och huvudvärken som aldrig bryter ut ordentligt ju faktiskt är pollenallergi.
Jag glömmer bort det. Varje år.

Sen håller jag på att få en visdomstand också. Håhåjaja.

Läkarbesöket med Nils.

Tant farbror doktor var en gubbe. Japp.
Både doktorn och sjuksköterskan ojade sig över Nils förfärligt torra hud, eksem, prickar och hudflagor. Jag förklarade att vi hade testat mjölkfritt ett tag men samtidigt börjat smörja med miniderm och därför inte visste vad som hjälpte. Jag sa även att han varit sjuk och blivit prickig troligtvis av virus. Pricktest gjordes och det visade naturligtvis ingenting.
Jag bad därför om blodprov. Men nej, vi ska gå på det kliniska bara. Så nu är det mjölkfri kost som gäller (igen) i två veckor, vilket känns bra på ett vis. Fast jag svär lite över att de inte vill ta prover.
Men... Det där med amningen. Jag har varit så himla glad över att kunna delamma. Det har känts bra och jag har tyckt om det. Och nu måste jag ta ett sådant där svårt beslut igen: Lägga om hela min kost och lusläsa varenda jäkla innehållsförteckning (vilket jag vet sedan ett par gånger tidigare att det mest leder till att jag blir ledsen, inte vet vad jag ska äta och därför lever på mackor). Eller helt enkelt sluta amma. Det känns ruttet minst sagt.
Jag är hur som helst inte redo för att sluta just idag. Kanske inte imorgon heller. Så jag fortsätter lite och känner efter.

Det är ju himla tur att han är en glad prick i alla fall.
Och på bilden syns inte en enda prick.

Utseendet på bloggen då.

Nu har jag frågat er om hur viktigt det är att de bloggar ni läser skyltar med sin statistik. Jag har även frågat hur viktigt det är för er med följare. Jag har en fråga kvar (just nu i alla fall).

Designen, texterna och bilderna. Hur viktigt är det med design på header och bra typsnitt? Det är ju trots allt det första man ser.
Fotona? Är det mer intressant om fotona är riktigt bra än om det är suddiga mobilbilder?
Och texterna, då tänker jag främst på om man kan hantera språket. Ryggar ni tillbaka om texterna innehåller många felstavningar och särskrivningar, eller kvitta det lika?

Jag kan erkänna att alla dessa saker är skapligt viktiga för att fånga ett intresse hos mig. Men det är inte avgörande.

Det var ju inte i förrgår..

Som jag gick runt med en latte i handen. Ensam. Utan vagn. Utan gravidmage. Utan stress.
Jag är ute och terapishoppar lite och ska ironiskt nog åka och köpa en lattehållare till syskonvagnen. För big baby har något jippo och jag är tydligen vip-kund.
Gissa vilka jag shoppat till då?

Någon gång händer det..(uppdaterad)

..att man lyckas fota i rätt ögonblick. Dock att motivet blev bättre än bilderna i sig. Men så kan jag ju faktiskt inte fota heller, även om jag försöker ibland. Jag har till och med kommit så långt att jag frågar Andreas om hur man gör. Det ni. (Bilderna i bloggen är tagna av både mig och Andreas).*

Den här lilla skithögen ska gå till farbror doktorn idag. Jag tror att farbrorn är tant. Där ska vi titta på alla prickar och utslag och torra eksem på hans kropp. Om hon så lite som andas något om mjölkproteinallergi så ska hon minsann få ta blodprover. För jag tänker inte sluta amma för att någon antar något.

Dagens känsla: Jag är inte på väg att bli sjuk. Jag är inte på väg att bli sjuk. Jag är inte på väg att bli sjuk. Jag är inte på väg att bli sjuk.


*Kollade bakåt i bloggen och insåg att det faktiskt är jag som tagit de allra flesta bilderna på sistone. 

Att ha följare.

Vilka intressanta tankar ni skrev om det här med att visa upp sin statistik i bloggen. Jag håller med om att lite mindre bloggar är personligare och att jag inte gärna vill veta statistiken. Inte för prestationsångest, utan bara för att jag vill se till innehållet.

Men när det kommer till följare då. Hur viktigt är det för er med följare? Är det bra att ha så många som möjligt eller vill man stanna på en viss nivå? Vad gör ni för att få följare och hur mycket tittar ni på era bloggars statistik? Använder ni google analytics eller andra statistiksidor?

Kom nu inte och säg att det är helt irrelevant, för då hade ni lika gärna kunnat skriva dagbok eller ha låsta bloggar för er egen skull. ;)

Bestämda Lova.

Lova (på väg upp i sin matstol): Pänne mamma.
Jag: Pänne? Vad är det? (tänker på penne-pasta men inser hur långsökt det är)
Lova: Pänne (hytter med pekfingret och säger sedan mycket bestämt) Pänne, SEN gröt.
Jag: Men vad är pänne?
Lova (pekar på sitt hår): Pänne.

Jahaaa, hårspänne. Ja det måste man ju ha innan man äter.

Lite senare

Lova: Sin mamma. Lova ha sin.
Jag: Sin?
Lova: Jaaaa siiin.

(så håller vi på så här tills Lova pekar i sin mun)

Jahaa, mediciiiin. Klart du ska få din medicin lilla gumman.

"slut"

Att visa upp sin statistik.

Vad tycker ni om det? Är det intressant att veta hur många läsare om dagen en blogg har, eller antalet prenumeranter på bloglovin eller facebook eller liknande?

Ratas en blogg lättare om den har färre läsare och läser man lite extra om det är många andra som läser den? Glömmer man bort att se till kvaliteten i bloggen om statistiken skyltas?

Många frågor. Vad säger ni?

Äntligen ute.

Äntligen vår!

Han ägnade sig åt sin passion.

Mina rosa converse ser ut som att jag varit på rockfestival. Det har jag inte.
 Men ett par nya till samlingen hade inte varit fel. Jag tänker mig ett par marinblå.

På vägen hem låg hon plötsligt på marken. Ingen aning om varför.

Idag: ut!

Vi måste ta oss ut idag, innan vi dör tristessdöden. Jag har inte varit utanför lägenheten sedan i fredags, bortsett från den lilla svängen till akuten i söndags.

Lova har tjatat om att gå ut hela förmiddagen och solen skiner, men hon somnade nu före lunch för ovanlighetens skull. 

Men sen jäklar.

Lova leker spöket laban bakom gardinen. Hon tittar fram och säger "buuu".

Min fina stora lilla tjej.

Antibiotikan har haft effekt. Idag har hon fått betydligt mer uppmärksamhet, men har samtidigt varit piggare. Ni vet, pigg men rastlös. Och för sjuk för dagis. En dag till med antibiotika, sedan räknas hon inte som en smittohärd längre och kommer därför med största sannolikhet vara på dagis på torsdag. Bra för allas skull.
Förresten var förra veckan den första veckan hon var på dagis alla dagar måndag till fredag. Förmodligen den sista också, på mycket länge.
Annars är hon en riktigt härlig och rolig unge just nu. Orden fullkomligt sprutar och hon säger så mycket roliga saker.

Öppet brev till Jehovas vittnen där jag bor.

Eftersom ni skickar foldrar till mig som handlar om er syn på användande av sociala medier (läste aldrig igenom innan det gick till pappersåtervinningen, men antar att det är synd och skam på något vis) så antar jag att ni har koll på vad jag skriver på twitter, i min blogg och säkert även på facebook.

Om syftet med dessa foldrar och även era långa handskrivna brev är att jag ska bli intresserad av den verksamhet ni bedriver så har ni misstagit er. Långa handskrivna brev och handskrivna kuvert adresserade till mig gör endast att jag känner avsmak och helt ärligt känner jag mig både jagad och kränkt.

Jag har idag ringt er på det nummer jag hittat på eniro, men föga förvånad hamnade jag hos en telefonsvare. Jag har där mycket tydligt lämnat namn och telefonnummer med en önskan om att ni ska ringa upp mig snarast.

Härmed önskar jag att ni tar bort mig ur alla era register, för jag är inte intresserad och kommer aldrig bli intresserad, av att ta del av er information. Vare sig per post eller via personliga besök.

Tack på förhand.

Hur tänkte ni nu Arla?

I ett land där vi faktiskt är ganska duktiga på miljötänk är det konstigt att man ibland frångår allt vad miljömedvetenhet heter. Även om folk ibland tycks vara hopplösa sopsorteringsdyslektiker så har vi ändå kommit ganska långt.

Därför förvånas jag faktiskt över arlas drag att byta mjölkförpackningar. Dels att det är skruvkork i plast som inte särskilt många kommer slita loss och sopsortera rätt, men även att man använder sig av den modellen med så kallad takås. Den gamla modellen,  den så kallade tegelstensmodellen är mycket mer effektiv att packa och således även mer miljövänlig.

Det finns mycket att tänka på som konsument om man vill köpa sina varor utifrån miljötänk. Inte bara att i första hand handla närproducerat och så, utan även när det kommer till hur förpackningar är utformade. Ett muslipaket i papperspåse är exempelvis betydligt bättre ur mijösynpunkt än de i kartong, tack vare att att det går åt mindre förpackningsmaterial och förpackningarna blir mindre.

Det kanske börjar bli dags att införa en ny typ av märkning, som utmanar förpackningsdesigners att tänka mer på miljön?

Dessutom väntar jag fortfarande på Fair Trade märkta kläder och skor.

Hur mycket tänker ni på att handla ekologisk och närproducerat och tittar ni efter märken, typ nyckelhål, FairTrade, svanen och så vidare. Och vilka tycker ni är viktigast?

PRISA GUD, här kommer skatteåterbäringen!

Nu hurrar vi för skatteverket.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

En dag med två sjuka små.

 Att vara ensam med båda barnen är vanligtvis ingen match. Att vara ensam med två ganska rejält krassliga barn innebär i alla fall inte att man lider av tristess. Hemmet har fått vänta, för tvätten och dammet kommer garanterat finnas kvar även imorgon. Middagen blev knappt klar och var verkligen inte kulinarisk. Knappt ätlig enligt mig, men det var ju mat i alla fall.
Dessvärre har Lova fått betydligt mindre uppmärksamhet än hon behövt och förtjänar, men Nilsen har inte velat ligga själv. För första gången har bärsjalen fungerat, men bara en liten stund.
Imorgon kör vi dag tre i sjukstugan och än så länge är både jag och Andreas friska. Ta i trä och allt sånt där.

En ganska typisk syn i en sjukstuga.

Nils pratar och skrattar med sina bästa kompisar - lamporna ovanför soffan.

En stor del av dagen har sett ut så här. Med Laban som fått gå varm.

Den här damen sa blä till glassen och åt en ask hallon istället.
"Stoooort hallon"

Hon var förvisso i större behov av bad än dockan, men hon var road en stund i alla fall.
Hennes egna bad var under stora protester ikväll.

Dagens känsla: Mentalt trött.