Jag fixar inte det uttrycket alltså. Styrkekramar. Är det bara jag som är fördomsfull, eller används det av samma personer som missbrukar <3 <3 <3 och "kjamiz"?
Jag håller med dig litegrann. Samtidigt tycker jag ändå att styrkekramar ibland verkligen kan kännas lite upplyftande om det kommer från någon speciell. Men man vill ju inte ha styrkekramar hursomhelst och närsomhelst.
Nä det är väl lite det jag vill åt. Styrkekramar till någon vars barn har en dödlig sjukdom och styrkekramar till någon som inte fick tag i falukorven som var på extrapris, för den var slut...
Haha! Just styrkekramar har jag inte ramlat över och kjamiz eller kjam känns som min (läs: våran) generation använde på Lunarstorm eller Skunk för typ hundra år sedan. Du vet, när Internet var nytt och häftigt och gick via modem. Det var tider det! =p
Däremot hjärtan verkar användas flitigt överallt och ingenstans och i vilka sammanhang som helst. Även ordet finns (kan även följas av två, tre hjärtan) under en statusuppdatering av det deppigare slaget, och som tydligen betyder "jag finns här om du vill berätta för mig och alla andra vad det är som gör dig ledsen, min ytligt bekanta facebookvän". För idag verkar det vara viktigt för unga att ha många nätkontakter och mindre viktigt att du faktiskt har träffat personen i fråga. Och ja, jag är så pass fördomsfull att jag vill hävda att allt som jag har skrivit ovan handlar om ungdomar. Jag hoppas innerligt att inte vuxna slänger sig med ord som kjamiz i alla fall. Pinsamt.
Jag känner likadant! Har svårt för att slänga ut mig både hjärtan och sånna utryckt hur som helst. Självklart ska man använda det men till rätt tillfälle! Och ja, varför kan inte folk bara stå för vad dom tycker, anonymt trams!
Jag är lite delad till det där med styrkekramar. Tyckte nog mer som du innan jag blev gravid med vårt hjärtebarn. När vi fick reda på hjärtfelet och jag skrev om det i forumet jag hängde då så fick jag en hel massa styrkekramar. Både under graviditeten och under tiden som följde efter förlossningen. Och det kändes äkta och omtänksamt, och betydde mer än vad man någonsin kan tro att ord på nätet, från främmande människor skulle kunna göra. Efter det har jag ändrat syn på hela den här "kramar om" "styrkekramar" och "♥" -biten.
Kjamis och dyl tänker jag mer att det är fjortisar eller kanske vissa upp till 25-årsåldern (man verkar vara tonåring längre nu för tiden? sa den gamla tanten, 32 år fyllda).
Jag håller med dig litegrann. Samtidigt tycker jag ändå att styrkekramar ibland verkligen kan kännas lite upplyftande om det kommer från någon speciell. Men man vill ju inte ha styrkekramar hursomhelst och närsomhelst.
SvaraRaderaNä det är väl lite det jag vill åt. Styrkekramar till någon vars barn har en dödlig sjukdom och styrkekramar till någon som inte fick tag i falukorven som var på extrapris, för den var slut...
RaderaDu är fördomsfull.
SvaraRaderaÄr det inte märkligt att sådana här kommentarer alltid är anonyma?
RaderaHaha. Mm. Ganska märkligt.
RaderaHaha! Just styrkekramar har jag inte ramlat över och kjamiz eller kjam känns som min (läs: våran) generation använde på Lunarstorm eller Skunk för typ hundra år sedan. Du vet, när Internet var nytt och häftigt och gick via modem. Det var tider det! =p
SvaraRaderaDäremot hjärtan verkar användas flitigt överallt och ingenstans och i vilka sammanhang som helst. Även ordet finns (kan även följas av två, tre hjärtan) under en statusuppdatering av det deppigare slaget, och som tydligen betyder "jag finns här om du vill berätta för mig och alla andra vad det är som gör dig ledsen, min ytligt bekanta facebookvän". För idag verkar det vara viktigt för unga att ha många nätkontakter och mindre viktigt att du faktiskt har träffat personen i fråga. Och ja, jag är så pass fördomsfull att jag vill hävda att allt som jag har skrivit ovan handlar om ungdomar. Jag hoppas innerligt att inte vuxna slänger sig med ord som kjamiz i alla fall. Pinsamt.
Jag känner likadant! Har svårt för att slänga ut mig både hjärtan och sånna utryckt hur som helst. Självklart ska man använda det men till rätt tillfälle!
SvaraRaderaOch ja, varför kan inte folk bara stå för vad dom tycker, anonymt trams!
Jag är lite delad till det där med styrkekramar. Tyckte nog mer som du innan jag blev gravid med vårt hjärtebarn. När vi fick reda på hjärtfelet och jag skrev om det i forumet jag hängde då så fick jag en hel massa styrkekramar. Både under graviditeten och under tiden som följde efter förlossningen. Och det kändes äkta och omtänksamt, och betydde mer än vad man någonsin kan tro att ord på nätet, från främmande människor skulle kunna göra. Efter det har jag ändrat syn på hela den här "kramar om" "styrkekramar" och "♥" -biten.
SvaraRaderaKjamis och dyl tänker jag mer att det är fjortisar eller kanske vissa upp till 25-årsåldern (man verkar vara tonåring längre nu för tiden? sa den gamla tanten, 32 år fyllda).