Nils, 5 månader.

 Har jag berättat hur bra Nils är?

Han utvecklas i raketfart. Min nyfödde lille son tar sig numera runt med gåstolen. Det går fortfarande i ett tempo som jag gillar, men ändå: han tar sig runt. Lägger vi honom på en filt på golvet så går det på två sekunder så har han rullat av filten. Han rullar och rullar och rullar. Sitta, det kan han verkligen inte göra. (tror Lova satt vid samma ålder).

Och så har han ju hittat fötterna. Fantastiskt roligt, det där med fötter. Men han leker även lite med leksaker. Dockan exempelvis. Han är kär i Lovas fulaste docka. Vi måste nog köpa en egen till honom.

De där kinderna är pussvänliga och han skrattar när man pussar.

Lova blir allt mer hans idol. Vad hon än gör så ska han kolla på henne.

Vi ger honom smakportioner nästan dagligen. Och smaksensationer. Vi kan inte riktigt bestämma vad vi tycker är bäst så vi kör lite av varje. Eller vi och vi, det är väl mest jag. Han börjar få in tekniken och lyckas allt mer svälja maten istället för att spotta ut den. Jag orkar inte stressa med det där så vi tar det lugnt.

Till skillnad från sin syster som hatade att bada när hon var bebis, så är det här badkungen.
Han älskart och gör det med stil.

Han är så rackarns glad den här killen. Ler hela tiden och är så söt när han ler med sin generade uppsyn. En riktigt godbit. Fem månader idag alltså. Å ena sidan har han alltid varit en del av familjen. Å andra sidan födde jag honom nyss. Fast det är fantastiskt hur snabbt man glömmer graviditet och förlossning. Från nyfödd geléklump är han nu en riktig liten kramis. Han gillar att kramas och lutar ofta huvudet mot oss. Jag kan inte minnas att hans syster tyckte lika mycket om att mysa. Inte på det sättet i alla fall.

Fina fina Nils. Hoppas du alltid får fortsätta vara så glad och lycklig.