Nils 4 månader.

Nils Frank Knutte. Vilken stjärna.

Så länge han inte är hungrig eller trött så är han världens nöjdaste med ett konstant leende på läpparna.
Han äter så där extremt regelbundet som Lova gjorde. Fasta tider dagligen och så tankar vi honom innan vi går och sover. Då sover han till morgonen. Igår kväll hoppade han dock över sista måltiden och sov alltså nästan 12 timmar utan måltidsuppehåll. Vi kan ju på ett sätt hoppas att det är en trend, men samtidigt så kan han ju behöva maten.

För vikten har det ju varit si och så med och han har ju inte gått upp som han ska. Men vid sista kollen så hade det vänt och han har gått upp igen, men det har vi ju hört förr. Han väger 6915 g (dock med annan våg än vanligt) och är 66.5 cm lång.

Det börjar snart bli dags för smakportioner och jag tror att han är redo.

Hans hud har ju varit bättre sedan vi började med alla kortisonkrämer och Locobase med karbamid som mjukgörande. Vi har successivt trappat ner kortisonet, men när vi försökte sluta helt så kom prickarna tillbaka. Så nu har vi kört några dagar till och provar från och med idag att sluta med kortisonet igen. Återbesök till hud i nästa vecka tror jag det var.

Nils har börjat få allt större behov av stimulans (kan komma från hans rastlösa mor, ja). Så babyleksakerna har åkt fram igen och det börjar nog bli dags för gåstolen. För ligga platt på rygg är ingen höjdare. Därav har även sittdelen till vagnen åkt fram också, även om jag är lite kluven. Kanske mest för att jag vill att bebisen ska vara bebis i oändlighet.

Han försökte sätta sig upp hela tiden och gör nog hundra situps om dagen. Men han är helt runt under rumpan och kan inte alls sitta självständigt. Han rullar från rygg till mage och lyckas nästan alltid komma runt helt. Han står gärna i knät och gillar att "flyga". Han älskar att bli pussad och blåst på halsen och kinderna.





Jag tycker han är ganska olik Lova i utseendet. Det syns att de är syskon, absolut, men de är inte lika
som bär. Däremot är det som att ha samma bebis igen. Känner igen nästan allt från Lova, i sättet att vara. Men Nils, han är mer skrattig. För han har börjat skratta så att han tjuter och sådan var Lova väldigt väldigt sällan.

Jag älskar det där skrattet. Vackra barn.