Om fyra första månaderna är värst så har vi kommit lindrigt undan. Den där tvåbarnschocken har inte riktigt dykt upp (än). Visst, det är mer att göra. Men att det skulle vara som att ha tio ungar håller jag inte med om. Visst skriker båda samtidigt ibland, men det är ju inget mer att göra än att vara lugn och lösa situationen. Och att hemmet inte är lika tipptopp städat varje sekund känns mer hälsosamt på något vis.
Alla turer kring Nils allergi/hudsjukdom/vaddetnuär har tagit lite psykisk energi och de första tre månaderna bestod mer av läkarbesök än att njuta av tiden. Det gjorde mig ledsen en tag. Lovas trots är påfrestande ibland, men den hade ju varit där även om inte Nils hade kommit till oss. Skillnaden är dock att med lite ökad trötthet är tålamodet något sämre och vi är långt ifrån pedagogiska alla gånger.
Syskonen då? Nils blir glad så fort han se Lova. Han triggar henne ibland, för om hon gör bus så skrattar han och hon flamsar ännu mer.
Lova, hon kramar och pussar på honom. Ingen annan får röra hennes Sils, och barnen på dagis får inte ens titta på honom om hon får bestämma. Vilket hon inte får. "MIN Sils", säger hon. Hon blir fortfarande svartsjuk, men mest när jag matar honom. Annars så är det som att hon glömt bort att hon någonsin varit ensambarn.
Allt flyter på bra och det känns som att Nils alltid har funnits hos oss. Och tvåbarnschocken, den tror jag kommer när barnen kan springa åt varsitt håll.
Eller inte.
SvaraRaderaJag tycker inte vi har någon tvåbarnschock - än. Helt hundra ärligt så förstår jag inte vad det kommer ifrån, det där med att skillnaden är större mellan 1 och 2 än 0 och 1.
Visst är det liksom lite mer intensivt hela tiden men vad sjutton, när jag är mamma är jag 100% mamma vare sig det är för ett barn eller två.
Så njut du. Det är okej att känna så också. Bra, till och med.
Tvåbarnschocka mig hit och tvåbarnschocka mig dit. Det blir vad man gör det till. ;)
SvaraRaderakan inte annat än hålla med! har en dotter som är drygt två och sonen på nu tre månader, + en man som är utbränd och jobbar 2 timmar per dag, sover mest resten, så jag sköter det mesta i hemmet, men inte har jag fått nån "chock" ännu, går hur bra som helst, som kommentaren ovan, det blir verkligen vad man gör det till:) jag ser fram emot den dagen de kan leka och ha nytta av varandra, förstå hur kul de kommer ha!
SvaraRadera