Den där jäkla nappen.

För ett tag sedan fick jag nog av Lovas napp. Vi har varit rätt restriktiva med att nappen ska vara vid vila, sömn och tröst. Men det har varit skönt att låta henne ha den när hon tjoat i baksätet på bilen eller inne på affären, det ska jag inte ljuga om. På senare tid har dock nappen blivit en sån fixering hos henne att den lett till massor av konflikter. Jag gillar inte när barn (obs, inte bebisar) springer runt med napp och vi har alltid sagt åt henne att ta ut nappen när hon ska prata. Men det har varit skrik och gap och fighter om de där jäkla napparna.
Hur som helst så bestämde vi oss härom dagen att nu är det slut. Inte att hon måste sluta med napp, utan att den bara får användas när hon ska sova. Fast jag hoppas hon kan sluta helt med napp snart, för trots att vi alltid varit försiktiga med nappen och dessutom haft superergonomiska nappar så ser jag på hennes bett att det börjar synas att hon är en nappunge. Så vi har börjat prata om kattungarna på Skansen och att de vill ha hennes nappar, men jag känner att hon måste vara helt med på noterna innan det är någon idé.

Lova och hennes älskade fula Mapp.

Hittills går det bra att bara ha nappen vid vila och sömn. Konflikterna är så mycket färre och kramarna fler. Den utvecklingen gillar jag.

Den där lilla killens napp, den kommer ryka så mycket tidigare.