Därför kommer vi aldrig låta Nils jobba som städare.

Vi var på återbesöket på hudkliniken idag. Och oj så nöjda de var, till min förvåning. För när i sätter ut kortisonet så kommer ju eksemen tillbaka och trots att vi smörjer med mjukgörande två gånger om dagen så är han lite torr. Men visst, han är ju mycket bättre än tidigare.

Hur som helst så har han nu fått diagnosen atopiskt eksem. Med kommentaren att han är extremt torr. Extremt. Jag har fått en bra förklaring på hudens uppbyggnad, fått veta att vi kommer få smörja honom med kortison kanske i månader och sedan till och från. Han kommer få smörjas upp till sex gånger om dagen med mjukgörande för att hålla huden bra.

För att kunna sköta om hans besvär och lära hur vi ska tänka så kommer vi få gå i eksemskola på hudkliniken. Och det enda egentliga hindret när han blir äldre är att han aldrig kommer kunna arbeta som städare. Alltså, inte för att vi har något emot det, utan för att hans hud skulle det.

Det började en natt i mars. Eller ja, han hade haft torr hud innan, men plötsligt såg han ut så här.

Pricktester gick inte att genomföra på grund av för dålig hud.

Ett tag var huden finare, men han gick ju inte upp i vikt. Han blev lång och tunn. Revbenen började synas.

Och utslagen, de kom och gick. Tillslut var huden som sandpapper.

Idag: Med viss torrhet och små områden av eksem. Inte riktigt lika tunn även om han är nyäten och tjockmätt på bilden.

Men egentligen är ju allt det här rätt banalt om man tänker på hur andra har det. Alla våra tankar till lilla C som är en riktig liten hjälte och kämpar för att bli frisk från en betydligt värre sjukdom. 

Till C: Kom ihåg att varje dag är början på något stort.