Lova 2 år och 2 månader.

Lova älskar att laga mat. Är det inte i sandlådan, så är det i köket på hennes rum, eller allra helst på riktigt. Hon står gärna och tittar på när jag lagar mat, vill smaka och röra i grytorna. Hon vill vara med och det får hon så klart. Hon får smaka på nästan allt hon ber om och hon får göra pannbiffar, skära det som går att skära med matkniv och så vidare. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta locka fram nyfikenheten i att smaka, känna och prova. Skulle jag gissa nu, så blir hon garanterat kock eller något liknande när hon blir stor.

Har för andra gången i sitt liv ett lila plagg på sig.

Hon har dock börjat äta lite sämre, i alla fall när hon är med oss. Men det är nog en del av tvåårstrotsen. Haklappen avskaffar vi mer och mer, men hon ber alltid om att få "klappen". Hon har nog vuxit snabbt på sistone för dricksglasen flyger och det spills och de går sönder.

Hon har blivit mörkrädd. Jävla spöket laban säger jag bara. Hon är rädd för skuggorna på sitt rum. Vi sitter som vanligt hos henne när hon ska sova och hon kommer in till oss varje natt. Jag skulle aldrig gå med på att mitt barn känner sig rädd och otrygg så vill hon sova med oss så får hon så klart det.

Hon förstår rumsuppfattning och förhållanden. Uppe/nere, bakom/framför och så vidare. Och motsatser i allmänhet som varm/kall, tung/lätt, stor/liten är hon duktig på. Hon testar gärna förhållandena och står bakom gardinen, uppe på stolen, ligger under bordet och så vidare.

Lova är väldigt go och mjuk med Nils och vill gärna kramas och pussas. Men hon blir också väldigt svartsjuk och beter sig precis tvärtom. Konstigt vore annat, känner jag.

Det man inte ser är att Nils ligger i hennes säng. Hon ger honom tyg-macka.

Hon busar mer och börjar bli ganska uträknande. På gott och ont. Som igår, när hon la potatispressen bredvid Nils så dog jag nästan av skratt men det kunde lika gärna gått illa. Ibland är det bara rent jävulskap, när hon gör saker hon inte får (typ sliter alla blad från blommorna) och testar gränser och således även mitt tålamod. Jag får alltid lyssna lite extra på vad hon gör om vi är i olika rum och lämnar inte henne och Nils ensamma mer än några sekunder. Inte för att hon vill göra honom illa med flit, utan mer bara för att impulserna styr. För hon har sannerligen inte lärt sig att styra impulser än och därför har det även hänt att någon på öppna förskolan har fått sig en känga. Däremot har hon integritet och skinn på näsan och gör inte saker mot sin vilja, vilket vi stöttar och uppmuntrar.

Hon sjunger och dansar som aldrig förr. Och springer. Den där ungen går aldrig, hon springer hela tiden. Hon sjunger "nåna tå" i tid och otid och vi har ingen aning om vad det är för sång. Annars har hon blivit mycket duktig på att förmedla sig och kan nästan säga R.